"MEN BÖG!" - Är i dagens samhälle ett skälsord. Om något är dåligt eller dyligt så brister folk ut ordet bög.
"Vad bög du är." Ja, ungefär samma "betydelse" som exeplet ovanför. Återigen negativt.

Varför är det så? Varför använder folk ordet "bög eller gay," som skälsord? Är bögar på ett visst sett? Är det dåligt att vara bög?
Tycker inte om ordet "Bög" i sig. Utan föredrar att använda ordet homosexuell. Det låter mer,, neutralt. Både tjejer och killar kan vara "homosexuella,"

Och det är lite lustigt att det är ordet bög som används, men inte lespisk eller hetero. Har aldrig någonsin hört någon människa säga "Men sluta vara så jävla lespisk!!" i ett sammangang. Inte heller "MEN DIN JÄVLA HETERO!!" eller "Det där är så jävla straight!".

Betydelsen bakom bög är ju detsamma som lespisk. Alltså att man är homosexuell som är sammlingsordet. Varför göra en sådan stor skillnad då? Det enda som är skillnaden är ju vilka kön det handlar om.

Det är kränkande och fult att använda ordet "bög" i negativa sammanhang. Och det är så jävla irrelevant med ämnet också. Jag tycker att det är ni som använder ordet bög som framstås som okunniga och grymt töntiga. 

Ge er, väx upp. Ni borde utöka erat ordförråd lite. Här har ni en fin sida att kolla på: http://www.synonymer.se/

Tänkte skriva om kvinnor och våran roll i dagens samhälle med.

"Sliddjur" - Hörde det för första gången av en kompis, min dåvarande bästa vän faktiskt. det var det mest kränkande ordet jag någonsin hört. Han sa det på "skoj" till mig. Men jag ser fan inte det roliga i det. Jag tog väldigt illa upp ändå.

"BLEV DU SLAGEN AV EN TJEJ?!". Också något man får höra ofta i olika sammanhang. Om man spelar spel tillexempel. Vadå, bara för att man är tjej som är man AUTOMATISKT sämre på spel? Och man sjunker i rang enligt alla.
Det sorgliga att många har den synen. Sluta! Det sitter i era hjärnor.

"TJEJER SKA VARA I KÖKET!! HÖHÖH.". Jag tror att vi är JÄVLIGT många som är trötta på det där nu. Det kastas från höger til vänster på både internet och "IRL." Där har vi den där könsuppdelningen igen. OKEJ, NI som säger det tycker att det är roligt. Men det gör inte vi andra. Även om det är skämt, så har det spårat ut så jävligt mycket. OCH DET FINNS INGET ROLIGT I DET. Dom som säger det tycker också det oftast. att vi tjejer faktiskt ska passa upp på er "gudar" eller vafan ni ser er själva som.

VI ÄR MÄNNISKOR. Homosexuella, heterosexuella, bisexuella, det är bara en SEXUELL LÄGGNING.
Killar, tjejer, kvinnor, män eller hen. Är bara ett kön vi har. kuk och fitta är skillnaden. Eller som som inte har något av det då. Men annars borde fan inte skillnaden vara så stor.

Vi lever på 2000- talet, se till att förnya era värderingar lite.

Tack och hej!

Sitter och dricker öl, lyssnar på musik (Depeche mode för tillfället) och är social med fina människor på facebook typ.
Har spelat fett mycket sims 3 idag annars. ..Sen orkade jag inte mer.

I morgon blir det att färga håret igen. Det blir lila ett tag till. Sen ska jag försöka ta mig till Linköping och byta ut piercingjäveln i läppen.

Sålde ju mitt Piano igår, så har lite pengar nu. Grymt skönt efter en lång, fattig månad.

Förut kändes det som att du var så äkta, men nej. Nu ser jag inget annat än falskhet. Skyll dig själv. För du är självisk.
Älskar att jag kan läsa av människor så jävla bra. Tror du helt ärligt att jag är så jävla dum? Jag är jävligt smart, så försök inte. Bara du som blir den dumma i det här fallet.

Peace and love snart. Ca 9 veckor kvar. Helt galet underbart. Längtar till sommarlovet.

Vad ska jag blogga om här egentligen.
Det är ganska skönt att bara skriva av sig också. Så det blir nog en väldigt blandad blogg.
Lite om mina tankar, funderingar samt åsikter. eller bara sånt som jag tycker är intressant!! ..Men också lite vardagligt som detta inlägg är. 

Sen skiter jag ju fullständigt i vilka som läser eller inte. Men visst är det roligt när folk läser min blogg, och roligare när jag får åsikter också. 

Just nu är jag väl i någon.. skum period. Känner inte ens igen mig själv. Nedstämd, orkar inte göra något alls och så vidare. Men jag försöker allt jag kan för att inte falla helt.
Jag ska försöka ta mig ur den här skiten. 

Det är riktigt skönt att vara singel också. Vilket jag har varit ett tag dock.
Ägnar mina tankar och tid åt mig själv. Försöker hitta mig själv och tryggheten i mig. Jag är eller rättare sagt, var på god väg. Innan jag ramlade in på gamla spår igen. Men jag löser det.  

Har dock tagit avstånd från nästan alla vänner. Just för att jag inte orkar just nu. Har liksom inte tagit avstånd avsiktligt, utan det har bara blivit så.
Men det kommer tillbaka. Jag hoppas bara att ni vet att jag saknar er, att ni betyder något otroligt mycket för mig. Och vill träffa er så fort som det bara går. Ni vet nog precis vilka ni är också, hoppas jag. ♥

Snus och kaffe är najs för övrigt. 


Puss på er som faktiskt.. läser. ♥

Hittade denna video ikväll, gjord av Chris Anderson. och jag tycker att den är lite söt, och den tar upp intressanta saker, även om man kanske redan själv har tänkt så han tycker och vet lika mycket så att säga. Men det hör ju inte till vad han vill säga såklart. 

sensmoralen med videon är fin. Att ju mer man vet, ju intressantare blir livet.

Ställ frågor, och försök att utforska för att hitta svaren på dina frågor.
Även om du kanske inte finner svaret, så kan det bli mycket spännande på vägen.
Och att vara nyfiken är nyttigt för oss!
Våga slita er loss från tryggheten och möt det som kan tyckas vara skrämmande. "Det där man inte vet".
Och när ni väl har vågat gett er ut på den stora, mörka, oändliga vägen, som kan leda er vart som helst, så är det svårt att hitta vägen tillbaka. Dels för att ni inte kommer vilja gå tillbaka till eran trygga tillvaro igen.

Hallå bloggen!

Idag så tänkte jag gå in på det här med kärlek och förhållanden.. Vad jag tänker kring det. 
Jag börjar med att säga att jag är sjuk, så ha ett överseende med det om ni hittar stavfel och så vidare! 

Vad tycker ni om ett "vanligt" förhållande? (Notera att jag talar om förhållanden i vårat samhälle med våran kultur. Alltså inga tvångsgiftermål och så vidare.. Jag utgår helt från förhållanden jag har stött på med mig själv och mina vänner.)

Själv tycker jag att det känns lite som att alla dagens förhållanden går ut på att äga en annan människa.
Att allt ska vara en sådan press och allvar från varandras sida. 

Först träffar man någon man förälskar sig i, och man vill göra allt för att denna person ska må bra.
Man vill vara en del av denna människas liv. Gå igenom det bra och det dåliga tillsammans.
Och den biten tycker jag är otroligt underbar, såklart.

Men sedan finns det dessa "regler" som jag anser är fel.
Att alltid behöva berätta var man är och vad man gör och med vilka, helst hela tiden. "Du får inte göra det där, och inte det där och absolut inte med den där personen", Behöva känna skuld, känna sig pressad och bunden.
Man binder sig till den andra, men mer av liknelsen med ett hundkoppel. 
Dessa rätt och fel i förhållanden är väl sådant som samhället, människor runt om oss har målat upp.  
Och konstigast är det nog när folk ger sig in i förhållanden när dom knappt känner personen.
Skulle du kunna säga att det här är din bästa vän när ni inte ens kännt varandra i 2 veckor? 

Och jag talar bara utifrån mina tankar nu, så som jag ser på saken.
Och jag kan självklart inte sitta här och säga vad som ÄR dåligt. Utan bara vad jag själv tycker är dåligt.

Jag tycker att det är bra och fint att vara kär i någon, att få ta del av någon annans liv, att påverka varandra och finnas där för någon annan som den finns där för mig. Kärlek är så vackert. ♥

Men jag tycker absolut inte att gränsen mellan vänskapliga relationer och kärleksrelationer ska vara så skarp som den ses av många. 
Varför inte bara få vara kär, bygga upp en vacker och stark relation till någon annan, men inte binda sig till varandra på det sättet.
Varför inte bara låta det få vara vackert och fint istället för att ge sig in i något "bestämt". 

Den personen ska få göra vad den vill, men den personen ska självklart visa uppskattning och kärlek till mig.
Mer begär jag inte. Så länge jag får vara en del av någon människas liv som jag bryr mig och och tycker om är jag lycklig. Kan inte allt bara vara enkelt?
Varje människa är en människa, vi borde få vara fria. Och varje relation till en annan är individuell och speciell, och det ska man ju också utgå ifrån.  

Jag har ju själv haft förhållanden, men jag har insett att det inte är något för mig.
Jag har alltid bara känt mig obekväm och löjlig med att vara bunden och ha en annan person bunden. Nej, jag ser bara inte det "vettiga" i det. 
Sen är ju inte ALLA förhållanden likadana såklart. En del har ju mindre regler och sånt. Och jag tycker bara att man ska lätta lite på dessa regler om man kan, få det att passa er båda. Var inte så insnöade på att "det är så HÄR det ska vara, därför är det så."
Och självklart kan jag tycka att det är fint när mina vänner är lyckliga i sina förhållanden.

Men kom ihåg att man inte bara kan "äga" en annan. 

Tack och hej!

Snart sitter denna katt på min arm. ♥ 
För David & The Citizens såklart. 

Filosofi är ett intresse, ett livslångt intresse dessutom som aldrig tar slut.
Och det är ett intresse som alla borde vara intresserad av, då detta är något som angår precis oss alla.
Vilken människa du än är och vart eller hur du lever ditt liv.
Jag själv ser det så, att det nästan är ett visst ansvar av var och en av oss att engagera oss i varför det är si och varför det är så om man får säga så.

"Hur har världen kommit till? Finns det någon vilja eller mening bakom det som händer? Finns det ett liv efter döden? Hur ska vi kunna svara på dessa frågor? Hur ska vi leva?" 

Är inte det här något så.. obeskrivligt intressant? Är inte du nyfiken på vad som har hänt, vad som händer just nu och vad som komma skall? 

Människor borde som sagt vara intresserad av dessa frågor, men väljer istället att leva i den enkla och bekväma vardagen och blunda för det som ligger bakom våra liv. Det är tyvärr något som faktiskt många gör. Tråkigt, tycker jag.

Jag själv har inte tänkt på dessa frågor förut, men har för inte alls så länge sen blivit introducerad till detta nya tankesätt och frågorna har dykt upp: Hur och varför?
Och jag skäms verkligen för att jag inte har tänkt eller funderat på detta förut.
Jag känner att jag har varit så dum och.. lat. Men bättre sent än aldrig antar jag! 

Jag sitter och läser boken "Sofies värld", en jättebra roman och filosofihistoria. Jag sitter just nu och antecknar det viktiga ur den, och om någon är intresserad så kan jag lägga upp lite anteckningar allt eftersom på bloggen.

Och jag kan tillägga att det heller inte bara är filosofi som är det enda intresset vi alla borde vara intresserad av, utan även historia också, och samhällsfrågor. Saker som påverkar oss.
Vi lever i en och samma värld, i detta universum. Engagera er! Livet blir ju så mycket mer meningsfullt då.

Jag tar upp detta för att nästan alla jag har träffat på, verkar inte vara ett dyft intresserad av detta.
Vilket jag själv faktiskt inte riktigt förstår.. 

Well, det var väl ett flummigt inlägg, men kom igen, vakna!
Det finns mycket vettigare och intressantare saker i livet än att spela online-spel dagarna i ända.. 

Dem flesta känner nog igen denna från Skins!!
Den är så Catchy! 

Detta ska jag bara ha så fort jag fixat ett nytt kontokort, eBay-konto och PayPal-konto. Suck. 

Det gör så ont att gå emot sig själv och sina känslor.
Att välja det rätta istället för det som egentligen är fel.
Men tänk om det som är fel egentligen är rätt, och att jag nu har begått ett misstag?
Men jag hoppas för allt i världen att jag har gjort rätt. För det som är fel nu, kan ju bli så rätt sen. Men det visar sig med tiden. Jag kommer inte att ge upp hoppet för allt i världen. 

Jag har träffat en sån här människa, som är sällsynt att träffa på under sin livstid. 
Ni vet.. En sån här person som ni bara känner "Wow, existerar ens sådana här personer i verkliga livet?", Då ni känner att ni har haft en sådan extrem tur att få äran att träffa och lära känna denna person.
Och ni tänker att ni aldrig någonsin kommer släppa taget om denna. För det skulle vara en stor förlust.

Denna speciella människa har vad jag anser är vackert hos en människa.
Väldigt smart och ambitiös, underbart charmig, en glädjespridare som gör en något otroligt glad bara genom att vara där, ärlig och väldigt.. otroligt intressant som person verkligen. Som verkar vara så passionerad i livet och dylikt och som gärna delar med sig av det till andra.
Denna person kan påverka andra människor på ett väldigt bra sätt, i synnerlighet har jag blivit det i alla fall.
Så mycket att ge. 
Är inte detta något som är otroligt vackert hos någon? Det är ju verkligen sådana personer som gör livet underbart och till en mening!

Jag själv tycker att det är omöjligt att inte vara förälskad i denna människa.
Det här är en människa som jag hoppas får mer lycka i livet än vad jag kommer att få om det ska vara så. Och det ser jag som en av mina livsuppgifter att lyckas med så bra som möjligt. 

Jag är så glad över att få ha dig i mitt liv!

Jag avslutar detta inlägg med att säga att det som är charmen med känslor är att det varken finns något som är rätt eller fel. 


Godnatt!